Proprioception!

Proprioception!

Snubblig häst?

Proprioception är som coracobrachialis, ett examensprov att uttala.

Proprioception är hästens förmåga att känna av och medvetet kontrollera sin kropps position och rörelse i sitt utrymme, utan att behöva se vad som händer. Det är en viktig del av hästen och spelar en central roll för hur hästen koordinerar sina rörelser, upprätthåller balans och anpassar sig till olika underlag.

Proprioception möjliggör för hästen att röra sig smidigt, reagera snabbt på förändringar och upprätthålla stabilitet även i svåra situationer.

Proprioception och Hovhälsa

Hästens hovar är avgörande för dess proprioceptiva förmåga eftersom de utgör gränssnittet mellan hästens kropp och marken. Varje steg en häst tar skickar nervsignaler från hovarna till hjärnan där de tolkas och används för att justera kroppens position och rörelse. När hovarna är friska och välbalanserade, kan hästen effektivt använda sin proprioception för att anpassa sig till varierande underlag och upprätthålla en naturlig och stabil rörelse.

När proprioceptionen utmanas

När en häst har obalanserade eller obekväma hovar påverkas dess proprioception negativt.
Om hovarna är obalanserade, till exempel om de har långa tår, höga trakter eller asymmetriska former, kan detta störa hästens naturliga rörelsemönster. Hästens proprioceptiva system får då felaktiga eller förvrängda signaler, vilket gör det svårare för hästen att känna av marken korrekt och justera sin kroppshållning och balans. Detta leder till en ökad risk för snubbling, halkning och onaturliga rörelser.

Om hästen upplever smärta eller obehag i sina hovar, som vid hovbölder, fång, eller skador på hovväggen, påverkas dess förmåga att använda proprioception. Smärtsignaler kan överväldiga de normala proprioceptiva signalerna, vilket gör att hästen kompenserar genom att förändra sitt rörelsemönster. Detta kan leda till ytterligare obalanser i kroppen, muskelsmärta och långvariga funktionella problem.

Vid situationer där hästens hovar inte har tillräcklig markkontakt, exempelvis på grund av för hög trakt eller en alltför stel hovkapsel, minskas kvaliteten på de proprioceptiva signalerna. Detta kan göra att hästen blir osäker i sina rörelser, särskilt på ojämna eller hala underlag, vilket ytterligare påverkar balansen och koordinationen.

Konsekvenser av nedsatt proprioception

När hästens proprioceptiva förmåga är nedsatt, påverkar det hela hästens kropp och rörelsemönster.
Hästen kan bli stelare i sina rörelser och mindre benägen att sträcka ut sina ben eller använda sina muskler fullt ut.

Försämrad proprioception gör att hästen har svårare att bedöma avstånd och markens beskaffenhet, vilket kan leda till snubbling eller feltramp.
En häst som är osäker på sina hovar kan visa ovilja att röra sig framåt eller kan verka motvillig att utföra vissa uppgifter, särskilt de som kräver att den bär sin vikt korrekt genom kroppen.

Hästar är känsliga för förändringar i sin kroppsliga uppfattning, och om de känner sig obalanserade eller osäkra kan detta leda till ökad stress och oro. En häst som inte känner att den har kontroll över sin rörelse kan bli mer spänd, nervös och mindre samarbetsvillig.

Optimera proprioception

Genom att balansera hovarna och säkerställa att de har rätt form och funktion kan man återställa en ökad och förbättrad proprioception.
Att låta hästen röra sig på varierande underlag som grus, sand, vatten och hårda ytor kan hjälpa till att stimulera och förbättra den proprioceptiva förmågan.

Miljöträning av häst där vi förväntar oss ett specifikt beteende

När man tränar en häst med miljöträning utan att först säkerställa att hovarna är funktionella och bekväma eller där vi förväntar oss ett specifikt resultat, kan leda till flera negativa konsekvenser för hästens hälsa och utveckling. Även om miljöträning är ett utmärkt sätt att stärka hästens självförtroende, smidighet och förmåga att hantera varierande underlag och situationer, kan obalanserade hovar kraftigt påverka resultatet av träningen.

Negativa konsekvenser av miljöträning med obalanserade hovar

Om hästens hovar är obalanserade, till exempel med för långa tår, höga eller låga trakter eller asymmetrier, påverkas hela kroppens rörelsemekanik.
När hästen rör sig på olika underlag som en del av miljöträningen, kommer den att försöka kompensera för dessa obalanser genom att förändra sitt rörelsemönster. Detta kan leda till att felaktiga rörelsemönster befästs under träningen, vilket gör att hästen tränar in felaktig muskelanvändning och hållning.

Proprioception är nära kopplad till hovens balans. När hoven är obalanserad, får hjärnan förvrängda signaler om hur hästen står och rör sig, vilket kan leda till att hästen blir osäker i sina rörelser. Detta kan göra miljöträningen mindre effektiv, eftersom hästen inte fullt ut kan lita på sin egen kropp och sina rörelser. Denna osäkerhet kan också göra hästen mer benägen att snubbla eller halka, särskilt på ojämna eller hala underlag.

En häst med obalanserade hovar kan uppleva obehag eller smärta under träning, vilket kan leda till stress och motstånd mot träningsuppgifterna. Miljöträning är avsedd att bygga självförtroende och förbättra hästens hantering av olika situationer, men om hästen förknippar träningen med smärta eller obehag på grund av sina hovar, kan detta ha motsatt effekt. Hästen kan bli mer spänd, osäker och motvillig att utföra uppgifter som den normalt skulle klara av utan problem.

Många är det som tänker, “Men vi ska bara vara lite i paddocken så det behövs inte boots”

Om hovarna inte är i balans, kan träningen bli ineffektiv eller till och med kontraproduktiv. Den tid och energi som läggs på träningen ger då inte den avsedda förbättringen i hästens prestation och rörelsekvalitet. Hästen kan också ändra sitt beteende i takt med att hovarna tillåts bli övervuxna.

Proprioception är verkligen en “färskvara”, vilket innebär att den kontinuerligt behöver underhållas och stärkas genom regelbunden aktivitet och korrekt stimuli. För hästar, som är beroende av sin proprioception för att upprätthålla balans, koordination och ett naturligt rörelsemönster, är detta särskilt viktigt.

Proprioception stärks när hästen utsätts för varierande underlag som grus, sand, vatten, gräs och hårdare ytor.
Detta tvingar nervsystemet att ständigt anpassa och justera kroppens position och balans. Om hästen alltid går på samma typ av underlag kan den proprioceptiva förmågan bli “avtrubbad”, vilket minskar dess känslighet och responsförmåga.
Ett gammalt skämt om dressyrhästar gör sig påmind, då det varit vanligt att dom rört sig mellan box och ridhus. Idag förstår man bättre och vet att det finns anledningar till att dessa hästar ser spöken i alla hörn.

Genom att träna hästen på ojämna ytor, som exempelvis kuperad terräng eller genom att leda den över stockar och stenar, kan man ytterligare stimulera den proprioceptiva förmågan. Detta hjälper hästen att upprätthålla en hög nivå av proprioception, vilket är viktigt för att förebygga snubbling och balans.

Proprioception påverkas starkt av smärta. Om hästen upplever smärta i sina hovar, exempelvis på grund av fång, hovbölder eller andra skador, kan den proprioceptiva förmågan försämras. Smärta gör att hästen börjar undvika att belasta vissa delar av hoven, vilket påverkar den proprioceptiva feedbacken och kan leda till en ond cirkel av kompensatoriska rörelser och ytterligare obalans.

Utvärdera regelbundet hästens rörelsemönster och var uppmärksam på förändringar i hur den rör sig. Små förändringar i steglängd, hållning eller balans kan indikera att den proprioceptiva förmågan har försämrats, vilket kan bero på obalanserade hovar eller annat obehag.

Tillvänjningen av en järnsko på hoven har en betydande inverkan på hästens proprioception. När en häst skos med järnskor, förändras proprioceptionen avsevärt, vilket kan påverka hästens balans, koordination och rörelsemönster.
När hoven skos med en järnsko, skapas en barriär mellan hovens känsliga strukturer och marken. Järnskon dämpar eller blockerar den naturliga sensoriska feedback som hoven normalt får, vilket påverkar hästens förmåga att känna av underlaget och justera sin kropp därefter. Detta kan leda till en försämrad proprioception, där hästen blir mindre medveten om markens beskaffenhet och sin egen rörelse.

Järnskor ökar hovens vikt och förändrar hur belastningen fördelas över hoven. Denna förändring kan påverka hur hästen uppfattar sin balans och kan leda till att hästen kompenserar genom att förändra sitt rörelsemönster. Det kan ta tid för hästen att anpassa sig till denna nya vikt och balans, vilket kan påverka hur smidigt och stabilt den rör sig.

Hovens naturliga expansion och kontraktion som sker vid varje steg när hästen är barfota, begränsas när hoven skos. Denna minskade rörelse minskar också den proprioceptiva feedbacken som hoven får, vilket kan leda till en stelare och mindre responsiv rörelse.

Långsiktiga effekter och anpassning

Även om hästar kan vänja sig vid att bära järnskor, innebär det inte att deras proprioception är oförändrad. Den minskade sensoriska feedbacken kan leda till en långsiktig försämring av den proprioceptiva förmågan, vilket i sin tur kan påverka hästens balans och rörelsekvalitet. Därför är det viktigt att överväga dessa faktorer vid beslut om skoning och att kontinuerligt arbeta med att stödja hästens proprioception genom andra medel, som varierad träning.
Å andra sidan kan hästen bli oöm av att bära järnskor vilket är viktigt att ta med i ekvationen.

Reaktioner vid avvänjning från järnskor

När järnskorna tas av förlorar hoven det skydd som skon ger, vilket gör att hästen blir mer känslig för markens beskaffenhet. Hoven är plötsligt direkt i kontakt med underlaget. Denna ökade känslighet kan leda till att hästen upplever obehag eller smärta, särskilt på hårda eller ojämna ytor.

När skon tas bort får hästen en annan typ av sensorisk feedback från marken. Detta kan vara förvirrande för hästen, som tidigare har förlitat sig på en dämpad och modifierad signal via skon. Under avvänjningsperioden måste hästens nervsystem justera sig till den nya, mer direkta feedbacken, vilket kan ta tid.

Är hästen snubblig? Då kan det bero på annat än att den är ointresserad, dum eller uttråkad. Det kan helt enkelt bero på att du har okunskap om dess proprioception och inte effektivt har motverkat obalanser.

Jag beundrar alla som läser hela mina texter, kul att du läst ända hit! Dela gärna och om du kommenterar blir jag jätteglad 🙂

/Carola Lind

Publicera kommentar